Konsten att älska cykel

Ja hur älskar man egentligen en sport som man stora delar (för oss här i Sverige i alla fall) får tillbringa med dubbla underställ, vinterjacka, vinterbyxor, enorma skoskydd och något som skyddar ansiktet och huvudet. Att ge sig ut idag till exempel, temperaturen är strax över nollan, regnet hänger i luften och stämningen i gruppen är inte precis på topp.
Iväg kommer vi och till en början är det inte alls farligt kallt och inte heller får vi en droppe regn på oss. Men precis när flytet i cyklingen börjar infinna sig och benen vakna till liv så känner man regnet i ansiktet och vinden blåsa kallt. De flesta tar väll det till en början med en axelryckning men när vattnet börjar nå in till knäna och låren börjar bli genomblöt så är det många som längtar hem. Att jag var en av dom är ju nästan självklart.

Efter att vi varit ute i drygt 1h så delar vi på oss och gruppen blir enormt mycket mindre och består nu inte av fler än 5st. Tanken för oss var att försöka köra lite drygt 3 och en halv timme men de flesta ville hem mycket mycket tidigare och inte alldeles för långt efter att gruppen delat sig så viker även 2 till av. Tobias och Tomas har bestämt sig för att åka hem och det blir bara jag, Kim och Malin kvar och motivationen sjunker i botten.
Plötsligt hör jag och Kim ett skrik och jag var då helt säker på att Malin höll på att vurpa men när jag tittar bakåt så ser jag "Idioten" :) Tobias komma cyklande tillsammans med Tomas i full fart... Dom två tar över dragjobbet och drar till vi hade åkt 3h då Kim och jag viker av för att försöka få ihop några extra minuter.
När vi kommer till nästa vägskäl, där jag hade tänkt att åka hem, så viker Malin av men Kim lyckas övertyga mig att köra rakt fram för att få ytterligare några extra minuter. Jag suckar för mig själv och vill helst börja gråta då jag kanppt har någon känsel i mina händer, men på något sätt lyckas Kim övertyga mig. Tanken var sedan att vi inte skulle åka en jätte lång extra runda än Malin men Kim lyckas en än gång övertyga mig att åka längre, vi ska ta oss till Broddetorp, för om vi tar oss dit får vi garantera 5h och som sagt han lyckas övertyga mig en än gång... Till Broddetorp tog vi oss till slut med nöd och näppe, både jag och Kim var fruktansvärt kalla om händerna så vi kastade oss in i ICA affären där och sprang dirket till lagret för att värma händer under varmt vatten. Förståndarn för affären trodde nog vi var tokiga när vi kom där insrpingades halft förvirrade och skrikande av kyla. När vi sedan sa att vi skulle köra 5h trodde nog hon vi skoja... eller att vi nog är lite konstiga.

25minuter senare var vi på cyklana igen och vägen hem gick faktiskt ganska bra då vi lyckades hålla värmen i händerna hela vägen hem. Och väl i duschen så tänkte man "Det här var väll inget, undrar hur långt vi ska cykal imorgon?.... Ja det är var ju riktigt kul låt oss göra det här varje dag!!!"